Du vet vem du är när du läser den!

Trygg hos dig!

Vad kan jämföras med att somna in i din famn?
Att stillsamt vila mot ditt bröst.
Känna din varma andedräkt mot min panna
och dina starka armar som ger mig tryggheten att vara din.
När jag sluter mina ögon, för att sjunka in i drömmen
är det sista som jag ser
det som stannar kvar i ögats minne
det som följer mig in i en annan värld, det sista som jag ser...
ÄR DU.
När jag vaknar upp en tidigt morgon känner dagen i mitt liv.
Är det första som jag ser
det som stannar kvar i ögats minne.
Det som följer mig in i den nya världen.
Det första jag ser...
ÄR DU.
När jag vaknar upp i oro med sinnet ur balans.
När mörkret jagar mig med kylan som sköld.
Då är du där, du tröstar och du värmer
Du håller om mig, tills jag somnar igen
och allt jag vill se är allt som stannar och allt jag ser...
ÄR DU.

Du vet vem du är när du läser den!


Ditt Leende

Ditt leende som ler det där oemotståndliga leende som bara du kan
Din famn som står där öppen för mig
famnen som jag älskar att krypa in i, gömma mig i.
Slutats i och bara finnas till
Dina händer starka, men ändå så mjuka,
som tar mina och låter mina fingrar flätas
in i dina i ett grepp som jag önskar aldrig släppte.
Dina ögon som jag så många gånger drömt mig in i.
Dom ögonen som lyser utav alla dom egenskaper som jag älskar hos dig.
Drömmer mig in i dig,
i mitt huvud går jag åter igenom allt jag älskar hos dig, allt som du är,
och jag fylls av tomhet av saknad.
Vad är jag utan dig?
Vad kan jag göra utan dina armar omkring mig?
Vad lever jag för utan dig?
Mitt hjärta gråter, gråter floder som aldrig sinar ut.
Tårar som sakta suddar ut bilden av dig
Bilden som jag älskar av dig.
Som jag saknar.

Det känns som om hjärtat mitt för varje dag
mister sin klarröda färg och dess hjärtslag
kroppen min är klen och skör
jag vet också mycket väl att saker och ting aldrig blir som förr
Jag orkar inte med denna vardagliga kamp
att det är jag som är det jävla paketet som åker upp och ner i en livsramp
en ramp fullt med kladd och klibb så långt ögat når
Hur jag än bär mig åt kan jag inte åter min lycka få
Jag vill därför åka bort
på semester till Nangijala inom kort
Där jag ljusets vägar följer och fågelsångens röster hör
Där min livskraft till hundra procent existerar
och där mitt riktiga jag aldrig dör.