Det finns oskrivna ord om allt
ännu oupptäckta väeldar, det vi skapat är bara vanor vi älskat och ännu älskar
hag tänker alldeles för mycket
för ofta på hur saker och ting hade varit om de hade artat sig annorlunda
hur vi skulle bete oss,
vad vi skulle sysselsätta oss med
men jag är inte 2000-talets stora rebell, jag tänker som så många andra
mitt namn kommer inte att stå i skolans kalla historieböcker
det skulle kräva något alldeles för stort som jag inte har
vissa är nöjda med att inte vara någon speciell
och jag är tvungen att nöja mig med att bli en av dom
för jag vågar inte, jag är allseles för lat
skam över de ursäkterna som för många gånger har satt blommor för sådant jag verkligen skulle vilja
jag kommer aldrig kunna släppa tanken på att allt jag gör måste vara perfekt
men hon som går i de blåa gångarna med ett snett leende på läpparna
- hur kan hennes perfektionism leda till det hon vill
när alla vi andra har misslyckat med det hon lyckats med?
jag visste när tankarna ur mitt filmjölksperspektiv skulle ta slut, och det var nu.