Du har långsamt sett mig dö
dag för dag,
år för år

min saknad valde du att ignorera,
min sorg försvarade du med att ord som
"jag känner en person som har ett barn och hon (gråter) aldrig"

Min längtan blev bara ett bekymmer för dig,
jag fick gråta mig till allt
men fick inget,

på dina vykort skrev du inte längre "Hälsningar från Pappa",
Du avslutade med att skriva ditt namn, och inom parentes ordet pappa,

Och jag bara fortsatte att krångla med mina känslor
ringa och gråta
jämt och ständigt
"ska det aldrig bli nått av dig?"

År efter år,
sorg efter saknad,
har jag längtat efter det som aldrig blev,

Alla brev som jag skrivit till dig,
alla gånger jag ringt dig och gråtit,

Du hånade min sorg,
Så en dag efter 25 års längtan och saknad,
kom stunden då jag slutade tro och hoppas

Jag ville ha en pappa,
men jag ville inte ha dig,
längre.