Väntans tider

Inget är som väntans tider
när man utav kärlekens brist lider.

Hela kroppen längtar efter dig
kom, ja kom och vidrör mig.

Om jag kunde sträcka ut min hand
och fånga dig i livets band.

All min kärlek vill jag på dig slösa
Ja, riktigt över dig bara ösa.

Men du är ju jämt så långt borta.
Fastän avstånden är så korta.

Jag vet ej hur jag ska nå in till ditt hjärta,        
Det är för mig en förskräcklig 
smärta.

För jag vill så gärna tända 
kärlekens och livets låga, 
så jag slipper ovisshetens eviga plåga

Hur kan man älska någon så,
jag kan det inte själv förstå.

 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0